Från dragon i kungens tjänst till utfattig torpare i fjällvärlden – och slutligen en av de första nybyggarna i Svaningen. Erik Ersson Wallberg föddes i Viken, Hammerdal år 1755 och blev stamfader till en av traktens mest långlivade nybyggarsläkter. Hans liv var fyllt av motgångar: barnadöd, fattigdom och stormar som tog hans söner. Men också av okuvlig vilja att överleva – och att skapa något varaktigt där ingen annan vågade slå sig ner. Erik Wallberg är min morfars farmors farfars far.
”… är sjuklig och så fattig att han ständigt tigger födan. Egendomen består af en utsvulten ko, slarfviga kläder, gamla träkäril, två getter och en gryta.”
— Protokoll, Ströms socken 1795
Så beskrivs Erik Ersson Wallberg, en av de allra första nybyggarna i Svaningen. En gång dragon i kungens tjänst – men med tiden en fattig torpare i den jämtländska fjällvärlden. Han överlevde tre kungar, miste flera barn och dog vid 90 års ålder i den stuga han själv varit med och rest i vildmarken. Hans liv är en berättelse om flykt, frihet, fattigdom och envishet.
En otydlig början
Det som är säkert är att han kom från Viken i Hammerdal och fanns i husförhörslängderna tillsammans med sin far och en styvmor. Som ung blev han soldat – antagen som dragon vid Wallens rote nr 105 i Jämtlands regemente den 27 februari 1784. Enligt generalmönsterrullan var han då 5 fot och 8¼ tum lång (cirka 173,5 cm) – en ganska genomsnittlig längd för en man på den tiden. Erik ströks ur soldatrullan någon gång under 1788, troligen med noteringen ”rymd”, vilket innebar att han lämnat sin tjänst utan tillstånd.
Den 10 december 1788 gifte sig Erik med Anna i Ströms kyrka. Han var då 33 år gammal.
Den 2:a april 1789 föds sonen Erik, och i födelseboken benämns fadern fortfarande som ”dragon”. Det antyder att avhoppet kan ha skett senare samma år, möjligen under sommaren eller hösten 1789, i samband med att Erik och Anna etablerade sig i Alavattnet.
Platsen för sonen Erics födelse – Alavattnet – är viktig. Det var där hans blivande hustru Anna Persdotter bodde med sin far, nybyggaren och f.d. dragonen Per Halling, som du kan läsa mer om här. Troligen hade Erik redan slagit sig ner där tillfälligt när barnet föddes. Den lilla byn blev därmed både hans tillflyktsort och startpunkt för ett nytt liv bortom soldatlivet.
I födelseboken från Ström år 1789 beskrivs barnets födelse så här:
”Eric – Född d. 2 April, fick nöddop sama dag, som stadfästades d. 5 April. Föräldrar: Drg. Wallberg och m:r Anna Pehrsdotter ifrån Ollvattnet (gammal benämning på Alavattnet). Faddrar: Carl Jonsson i Bredgård, Göran Jönsson i Aspnäs, Olof Brendal i Gerde, Sven Pehrsson i Strännäs, hustru Brita Zachrisdotter i Wallen, Maria Schjulsdotter i Bredkjälen, änkan Göta Pehrsdotter i Torpet, Märet Hansdotter i Bredgård, pigan Märta Pehrsdotter i Ollvattnet och Wallborg Carlsdotter i Bredgård.”
Barnet får nöddop samma dag – ett tecken på att man fruktade att han inte skulle överleva – men sonen klarar sig och dopet bekräftas några dagar senare. Familjen är skriven i Alavattnet, vilket ytterligare bekräftar sambandet mellan Erik och Anna redan före deras vigsel.
Nybyggare i vildmarken
Erik och familjen försvinner ur källorna några år men dyker upp igen i juni 1792. Då hålls en syn vid Svaningssjön, sju mil från Ströms kyrka, där Erik tillsammans med Carl Nilsson från Handog i Lit och Sven Pålsson från Hillsand begär tillstånd att få bosätta sig som nybyggare. Ursprungligen var även Erik Högberg från Yxskaftkälen medsökande, men han hade avlidit innan tillståndet beviljades.
I ansökan som inkom till landshövdingeämbetet skriver de:
”Vi smickra oss med det glada hopp, att denna vår begäran vinner Nådgunstig bifall, hälst vi numera under de förflutna år vi såsom torpare dessa lägenheter åbodt hunnit desamma så vidt upodla, att med erhållande af några frihetsår vi därföre til Kongl. Maijts och Kronans förmon vanlig afgift oss åtaga kunna.”
Marken de valt ut var vild, bergig och olämplig för åkerbruk, men rik på granskog. Till slåtterland utsågs bland annat Ögelströmsmyren, Bergmyren, Aborrvattenmyren, Tjärnslåttern och andra mindre myrar i området. Totalt kunde man bärga cirka 95 lass foder vartannat år. Två torpare bedömdes kunna föda 4-5 kor, några smådjur och en häst vardera. Trots nybyggarnas önskan om 20 frihetsår beviljades endast 12 år
Hunger och barnadöd
1791 begraver Erik och hans hustru Anna Persdotter två dödfödda söner. Tre år senare, 1795, befinner han sig i ekonomiskt fritt fall. Han kan inte betala sina skatter, och länsmannens rapport är skarp:
”Avsk. dragon Wallberg. Har tre barn… är sjuklig och så fattig att han ständigt tigger födan. Egendomen består af en utsvulten ko, slarfviga kläder, gamla träkäril, två getter och en gryta.”
Vid ny syn efter frihetsårens slut konstateras:
”Eric Wallberg befanns då ha brutit och hävdat 12 mälingar åker med grov röd sandaktig och ’brukengerig’ jordmån. Från åkern hade forslats bort ungefär 2000 lass sten, som dels lagts i rösen och dels förts ned till sjön. Slåttretillgången var ringa och hittills hade å nybygget fötts 1 häst, 6 kor och 20 får och getter. Gården, som låg 30 famnar från gamla tomten, bestod av en ny inredd stuga om ett rum, ett nytt härberge med botten, ett gammalt fähus, ny foderlada med port, ett nytt stall, en gammal kornlada samt badstuga och sjöbod.”
Släkten växer vidare
Erik och Anna fick sammanlagt sju barn, varav två var dödfödda. Den förstfödde, Erik, föddes i april 1789 i Alavattnet och fick nöddop samma dag – men överlevde och kom senare att bosätta sig i Sjulsåsen i Frostviken. Två dödfödda söner begravdes den 27 mars 1791. Nästa barn, Petter, föddes i februari 1792 i Svaningen och blev, liksom sin yngre bror Hans (född 1796), ett av stormens offer i oktober 1816.
Deras tredje överlevande son, Jöns, föddes 1794 och övertog sedermera huvudgården i Svaningen. Mickel, född 1799, blev torpare i Havsnäs och senare Kroknäset i Tåsjö. Den yngste, Johan Eriksson Lif, föddes 1805 och levde ett rörligt liv mellan Hillsand, Östersund och Tåsjö, där han så småningom slog sig ner som bonde.
Stormen som tog två söner
Den 10 oktober 1816 inträffade en dramatisk olycka som kom att förbli ett svart kapitel i familjens historia. De båda sönerna Petter (f. 1792) och Hans (f. 1796) gav sig ut på fisketur i båt på Thorsfjärden. De var vana vid sjön och dess nycker, men denna dag slog vädret om hastigt. En våldsam storm drog in över vattnet. Dagen efter hittades vrakdelar som flutit i land. Någon kropp återfanns aldrig. Så slutade livet för två unga män, mitt i sin krafts dagar. De blev 24 och 20 år gamla.
För Erik och Anna var det en förlust svår att bära. Två söner på en gång, tagna av naturens kraft, som de så länge hade trotsat.
1825 upprättas ett arvskifte, sannolikt för att dela marken mellan sönerna. Sonen Jöns övertar huvudgården och sonsonen Erik får torpet på Ringsjöhöjden. Genom deras efterkommande växer släkten Wallberg till en av de mest etablerade i området, med flera gårdar: Sörgården, Norrgården, Goffarsgården, Oppgården, Svedje, Bränna och andra.
Slutet
Anna dör 9 oktober 1844, 13 dagar innan sin 87 årsdag. Erik följer efter den 28 mars 1845. Enligt dödboken blev han 90 år gammal. Han hade överlevt sjukdomar, fattigdom, barnadöd och stormar – men också byggt ett arv som kom att prägla hela Svaningens historia.
Barn (enligt Strömsboken + kompletterande källor):
Erik Eriksson, född 1789-04-02 i Allvattnet, Ström (J). Bosatt i SJULSÅSEN, Frostviken (J). Flyttade först till Fågelberget, sedan till Sjulsåsen (Str.b). ”Tjenar i Fogelberget” 1814; ”attest till Frostviken” 1818. Gift 1818-01-01 i Ström (J) med Sara Nilsdotter, född 1793-02-27 i Långåsen, Ström (J). Piga hos Erik Ersson i Svaningen 1817-1818; troligen gift 1818 med dennes son Erik, ”attest till Frostviken” (Ström A I:2/2).
Petter Eriksson, född 1792-02-17 i Svaningen, Ström (J), död 1816-10-10. Bosatt i SVANINGEN, Ström (J). Drunknad med brodern Hans.
Jöns Eriksson, född 1794-09-03 i Svaningen, Ström (J), död 1839 16/1. Bonde i SVANINGEN, Ström (J). ”Har bråck” enl. Hfl (A I:2/2). Gift 1822 med LISBET LARSDOTTER, född 1800-07-19 i Ringvattnet, Alanäs, död 1881 23/12.
Hans Eriksson, född 1796-12-01 i Svaningen, Ström (J), död 1816-10-10. Bosatt i SVANINGEN, Ström (J). Drunknad med brodern Petter (Str.b).
Mickel Eriksson, född 1799-07-14 i Svaningen, Ström (J), död 1872 28/12 i Tåsjö (Å). Bosatt i HAVSNÄS, Alanäs (J). Födelsedatum i Hfl: 14/6. Hemma till 1824, då han flyttade till ”Flåsjön” (Ström A I:3/2). I Havsnäs (Alanäs A I:1/57), sen tillbaka till Svaningen, ”inhyses” där 1830-32 (Ström A I:3/3) och slutligen till Tåsjö; blev senare torpare på Kroknäset, flera barn är födda där. Gift 1826-01-06 i Alanäs (J) med Lisa Eriksdotter, född 1805-04-11 i Havsnäs, Alanäs.
Johan Eriksson Lif, född 1805-12-12 i Svaningen, Ström (J). Bonde i KROKNÄSET, Tåsjö (Å). Var hemma i Svaningen till 1826, dräng i Hillsand 1826-27, samt 1831-33, noteras då som Contingentborgare (A I a:3/21). Fick tillstånd att verka som borgare i Östersund den 18/2 1829 (Jämtl. läns landskansli A III a:20, nr 66, fol 54). Verkar dock inte ha varit bosatt i Sta´n. Vid mantalsskrivningen 1831 och 1832 antecknad i Hillsand, men ”skattskrifven i Östersund”. Efter vigseln noterade som inhyses i Bredgård (A Ia:4/166), flyttade till Tåsjö 5/6 1837. Gift 1834-11-02 i Ström (J) med Ingerborg Andersdotter, född 1807-08-13 i Grelsgård.
Två dödfödda söner, begravda 1791-03-27 (Ström C:2)
Källor:
- Hammerdal AI:3 s. 126
- Ström AI:2/2
- Generalmönsterrullor – Jämtlands fältjägarregemente (Z) 723 (1787) Bild 1170 / sid 213
- Georg Hansson Familjer i Ström 1500 – 1820
- Arvskifteshandling F:5-264
- Centrala soldatregistret
- Ström (Y, Z) AIa:2 (1812-1822) Bild 90 / sid 2
- Ström (Y, Z) C:1 (1695-1790) Bild 2680 / sid 521
- Ström (Y, Z) C:2 (1791-1851) Bild 2220 / sid 435
- Ström (Y, Z) C:2 (1791-1851) Bild 2550 / sid 484
- Ström (Y, Z) C:2 (1791-1851) Bild 2350 / sid 524