Karlbergskrönikan

Del I: Carl Magnus Petersson – den förste Karlbergarn 1834-1921

Emigranterna
Del II: Augusta Maria Carlberg (1856-1933)
Del III: Johanna* Sophia Mathilda Carlberg (1869-1943)
Del IV: Carl Albert* Carlberg (1858-1942)
Del V: Christina Lovisa* Carlberg (1865-1934)

Kvar i Sverige
Del VI: Frans August Karlberg (1862-1917)
Del VII: Jonas Peter Emil* Carlberg (1872-1937)
Del VIII: Gustaf* Anders Fridolf Carlberg (1870-1958)

Carl Magnus Petersson – den förste Karlbergarn 1834-1921

När Carl Magnus Peterson föddes den 3 april 1834 i Björnstorp, Alseda, var fadern, husaren Petter Johansson Reik, 41 år och modern, Maja Stina Petersdotter, 43 år. Björnstorp som även hette Ryttartorpet och även kallades för Reikavången är idag borta sedan länge men låg i Lammåsa utanför Skede.

Det var härifrån soldat Petter Johansson fick sitt nya efternamn; Reik. Vång är ett äldre ord som betyder gärde, öppet fält eller liknande. Här bor Carl Magnus med sin mor och far och sina fyra äldre syskon; Johannes Peter (f. 1823) , Inga Stina (f. 1825), Anna Maria (f. 1825) och Gustaf (f. 1831) fram till 1842 då han och familjen flyttar till torpet Fagraryd under Lammåsa Östergård.

Den 11 maj 1856 gifter sig Carl Magnus med Anna Maria Jonsdotter, född 1832 i Kråkshult. Hon var dotter till sockenskomakaren och soldaten Jonas Peter Koll och Maria Nilsdotter. Paret flyttar tillsammans in i torpet Rosensberg som bara ligger en liten bit ifrån där Carl Magnus föddes.

Vid den här tiden heter Carl Magnus, ”Carl Magnus Peterson Reik” i husförhörlängden ”Alseda (F) AI:17 (1856-1860)”. Namnet Carlberg tillkommer senare och än så länge har han ärvt sin fars soldatnamn. 1861 försvinner namnet Reik och Carl Magnus heter bara Carl Magnus Petersson.
I torpet Rosensberg bor Carl Magnus och Anna Maria i sex år då dom den 11 oktober 1862 flyttar till Alseda och torpet Rosendahl. Under de sex åren i Rosensberg får dom tre barn; Augusta Maria (f. 1856), Carl Albert (f. 1858) och Johanna Sophia Mathilda (f. 1869).

I torpet Rosendahl under Bjelkerum Mellangård bor familjen fram till 1870. Här föds ytterligare två barn. Frans August (f. 1862) och Christina Lovisa (f. 1865).
1870 flyttar hela familjen till torpet Stora Bitsås och här får Carl Magnus och Anna Maria sitt sjätte barn, Anders Gustaf* Fridolf (f. 1870) (Gustav är min farfars far). Fram till nu har Carl Magnus varit torpare och levt på det som man odlat och de djur man haft på torpet och säkert de ströjobb som fanns i trakten.

Från 1871 får Carl Magnus arbete som gruvarbetare vid Kleva gruva som endast ligger 1,5 km från torpet Bitsås. 1872 föds parets sjunde och sista barn, Emil.

I samband med att Carl Magnus får arbete som gruvarbetare byter han också efternamn till Carlberg. Det var ganska vanligt att man bytte efternamn vid denna tid då det särskilt på arbetsplatser kunde vara svårt att hålla reda på vilken Pettersson, Svensson, Nilsson, etc som var vem. Carl i Carlberg kan komma från att han hette just Carl och varför inte lägga till berg då man som gruvarbetare arbetar i berg. Detta är såklart bara en teori.

Carl Magnus arbetar som gruvarbetare fram till 1886. 1887 flyttar Carl Magnus och Anna Maria till Vrångshult med sönerna Frans August och Jonas Peter Emil. Anna Maria avlider där 1904 av vattusot (vattensvullnader på grund av njur- eller hjärtsvikt).

1907 flyttar Carl Magnus till Björkholm Kassagård i Alseda. Där bor han endast en kort stund innan han säljer torpet och gifter om sig den 25 juli 1907 med 25-år yngre Emma Pettersdotter från Nottebäck. Carl avled den 25 februari 1921 i torpet Rydlund under No 4 Ämmaryd Kåragård, efter ett långt leverne i en ålder av 86 år. Hustrun Emma bor kvar fram till 1929 då hon flyttas till ”Trollhälla fattigstuga” under Alseda prästgård. Här bor hon fram till sin död 1945. Carl och Emma fick inga barn tillsammans.

Emigranterna

Av Carl Magnus och Anna Marias sju barn så utvandrade fyra stycken till Pennsylvania i USA. Carl Magnus äldre bror, Johannes Peter, får fem barn varav hans yngsta dotter Anna Lovisa Johansdotter Reik även hon utvandrar till amerika. Hon flyttar 1881 till Kasota i Minnesota. Det är en historia för ett annat inlägg.

Efter 1873 kom en lågkonjunktur i USA som påverkade utvandringen. I Sverige uppstod en sågverkskris år 1879 samtidigt som det var bekymmer i järnverksindustrin vilket gav upphov till en ny utvandrartopp. Nu var det främst de krisdrabbade områdena som fick en ökad utvandring. Från sågverks- och
skogsbruksområden som Västernorrland tiodubblades utvandringen. Från 1880 och framåt var
industrialismen så långt framskriden i Sverige att kriser i industrin slog hårt och påverkade emigrationen. Samtidigt var det svårigheter inom jordbruket pga sjunkande spannmålspriser.

Under 1880-talet utvandrade 325 000 personer till Nordamerika och 52 000 till andra områden i världen. Rekordåren var 1880 – 1882 och 1887 – 1888 då det var goda tider i USA och stor efterfrågan på arbetskraft. Under 1882 respektive 1888 utvandrade vartdera 45 000 svenskar.

Äldsta dottern Augusta är den första som ger sig av till USA. 1875 gifter hon sig i Kråkshult och 1879 emigrerar hon tillsammans med sin make, Carl Johan Asplund, till Sheffield, Pennsylvania. Året efter följer hennes lillasyster Johanna efter som 1882 gifter sig med svenske Nils Carlsson från Abild i Halland. Johanna och Nils bosätter sig i Glade Township, Pennsylvania.

1881 följer Albert efter sina systrar och 1882 emigrerar även Lovisa till USA. Johanna, Albert och Lovisa reser med ångaren ”Orlando” från Göteborg.

Sollentuna Släktforskares medlemstidning Antecknat hade en artikel i nummer 1-2019 som ingående beskriver en emigrants resa över Atlanten år 1880. Artikeln heter ”En färd öfver Atlanten” och är nedtecknad av Agneta Berghem. Den var ursprungligen publicerad i tidningen Härnösandsposten den 27 oktober 1880 och skildrar en resa från Göteborg via Hull och Glasgow till New York. Carl Albert Karlberg åkte med fartyget Orlando den 21 oktober 1880.

” Den, som väntar att här få höra omtalas en glad och angenäm öfverfart, kanhända ihågkommande ”Drömmar på Oceanen” m.m., blir oändligt bedragen. Här skildras verkligheten, och måste derföre jämmer, nöd och elände beröras. Det skall ej skada, att hemmavarande landsmän få veta, hvad de våga, då de lemna fäderneslandet i ljufva förhoppningar på bättre dagar. Åtminstone tror jag ingen med fri vilja reser på 3:dje klass, sedan han vet, huru den är beskaffad, utan hellre väntar, tills han har skaffat sig 85 kronor, då han kan resa på 2:dra. Här är man en aktad menniska – på 3:dje klass ett föraktadt djur. […]
En fredags middag kl. half 2 afreste 900 passagerare till Hull med ångaren ”Orlando”. Redan efter 2 timmar började de för sjösjukan mera ömtåliga att visa märkbara tecken till illamående. Fartyget rullade mer än vanligt är med större sådana, och vattnet spolade öfver däcket, der de flesta uppehöllo sig för att undgå den mörka, trånga och förpestade salongen, der 900 personer skulle bo tillsammans […] Klockan 6 utdelades s.k. té i våra medhafda bleckmått, till en hvar ett
halfqvarter, utan mjölk deri (grädde var naturligtvis ej att tänka på) och så litet socker, att man kunde betvifla, huruvida der ens var något. Hvarpå detta så kallade té kokats, vet allena kocken. Till detta erhöll en hvar en torr ankarstockssmörgås, med härsket smör, från hvilket vi dock skonades genom dess ringa qvantitet. Det var allt hvad den dagen bestods. […] De, som ej medhade stora matsäckskistor, och för hvilka ej sjösjukan förtagit aptiten, fingo tillbringa natten hungrande. Ej ens första dagen bestods friskt vatten; alla drucko ur ett mått, fastbundet vid en tunna, på däck, med verkligt stinkande innehåll.
På morgonen, olika tider, utdelades kaffe och smörgås, såsom förut té, med den lilla skilnaden att kaffet var tjockare och osmakligare än téet. Kl. 1 var middag, bestående af en half slef osaltad ärtvälling och segt färskt kött. Maten utdelades på däck, der en hvar fick mottaga sin beskärda del och allt måste förtäras under däck, omgifven som man var med all sorts orenlighet. En hvar satt i sin bädd och åt. Ärterna medförde den af mig förutspådda verkan att återkomma med sällskap på golfvet, från hvar och en, som smakat dem. Klockan 6 åter té.

Sålunda förgick tiden till Hull […] Utan att jag förtärt annat än ankarstockssmörgåsarne, kommo vi söndagseftermiddagen till Hull. Väntande på tidvattnet från kl. half 12 förmiddagen till kl. 11 på qvällen, erhöllo vi samma mat som dagen förut. Klockan 4 skulle alla uppstiga, packa ihop sängkläderna m.m. och kl. 5 vara färdiga, men först kl. 7 fingo vi gå i land. […] Derpå afsändes de största effekterna till jernvägen och vi alla, hvar linie med sin agent, fingo drifvas framåt Hulls gator som en drift oxar. Lång väg att gå, mycket att bära, genomvåta af dagens fortfarande regn, i hvilket vi stått utan skydd, funno vi oss lyckliga att få hopträngas i ett af minsta sortens rum i ett emigranthus, sittande på våra små nattsäckar. […] Klockan 3 afreste vår linie med 3:dje klass kupé öfver England till Glasgow.[…] Två och två sofvo i bäddarne, som voro tre öfver hvarandra och från tre till sex i rummet. För första gången sedan vi lemnade Göteborg kunde vi nu afkläda oss. Tre fulla overksamma dagar tillbragtes här […]

Oupphörligt gäckades vi med hoppet att få afgå, ty fartyget gick i 10-15 minuter och stannade åter. Man hade intagit för mycken last, lastade derför af och på igen. Söndags morgon kommo vi till staden Laine på Irland, der åter last intogs och irländare kommo om bord.
Ändtligen måndags morgon blef allvar af färden, och vi lemnade Irland för att direkt afgå till Newyork.

Å detta fartyg bodde vi 16-18 personer i hvarje hytt, så stor som vanligen en för två personer å svenska fartyg. Med vår linie följde blott 180 svenskar, deraf mer än hälften barn. Maten var väl bättre här, men svälta fick hvar och en utan eget förråd, och bland desssa var just jag. Om morgnarne kl. 7 hoprörd potatesmos, svart och tunn af vattnet, en half slef till hvarje, ½ qvarter dylikt kaffe som å ”Orlando” och ett bröd till hvar och en. Kl. 1 serverades middag, bestående af ½ slef soppa, en seg köttbit och 2-3 potatesar pr man. Kl. 5 té, ett bröd och en knifsudd härsket smör. Detta var måltiderna för vår 14 dagars resa […] Här var maten salt och vattentill-gången ringa; ty blott om morgnarne kl. 7 och om aftnarne kl. 4 fick man hemta i sitt mått. Den, som ej vetat detta eller icke var försedd med kärl, fick törsta eller tigga af andra. Till tvättvatten begagnades saltvatten och tvagningen försiggick på däck. Hvad häraf följden blef, då vi hade 11 dygns storm, inses lätt. […] Ingen som ej sett det, vet hvad ett emigrantfartyg i regn och storm företer för en anblick. Nattron stördes af barnskrik, och det fans qvinnor, som ej lemnade hytten mellan Glasgow och Newyork, nej, icke en gång bädden, hvadan man kan göra sig en föreställning om en sådan resas alla vedervärdigheter. Den oerhörda stanken framkallade åter sjukdom, och fönstret kunde ej öppnas, ty vattnet slog in. […]

Ändtligen fredags morgon, 14 dagar efter det vi gingo om bord, kastade fartyget ankar i sjön, der vi lågo flere timmar, gingo så åter en timme, kastade åter ankar för att synas af läkare, och kl. 2 kommo vi till Newyork […] Derpå undersöktes våra saker och lastades på ett litet fartyg, som förde oss och dem, kl. half 9 först, till
emigranthuset Castle Garden. […] Många koffertar voro sönderslagna under resan, och särskildt min blef utan lås och remmar, hvarför locket var öppet, då jag fick den. Minst sagdt är det samvetslöst att behandla de fattiga emigranterna såsom här skett. […] Efter namns uppgifvande och sakernas ombesörjande fingo vi, kl. 9 på qvällen, tillfälle att gå och skaffa oss mat, för de flesta, åtminstone för mig, det första mål på den dagen. […]

Resan varade alltså i tre veckor och en dag från Göteborg, då den kunnat ske på hardt när halfva denna tid, om beräkning och omtanke varit med. Hvad jag i synnerhet klandrar är detta onödiga utdragande på tiden, denna orenlighet, som förpestar allt, och detta ovärdiga behandlingssätt, som sätter emigranten under djuren. […]
Från Glasgow till Newyork lågo vi hela tiden i alla kläder.

Augusta Maria Carlberg (1856-1933)

Augusta Carlberg gifte sig med Carl Johan Asplund i Kråkshlut 1875 och fick tillsammans tre barn; Anna Lovisa (f. 1876), Jennie Augusta (f. 1880) och Alfrida Sophia Amalia (f. 1885). Den 11 augusti 1879 flyttar Augusta och Carl Johan till USA. När Augusta och Carl Johan träffas arbetar Carl Johan som gruvarbetare vid Kleva gruva, precis som Augustas far. I den federala folkräkningen från 1880 står det noterat att Carl Johan är arbetare medan Augusta är hushållerska (house keeper). Den 30 april 1893 dör parets första dotter, Anna Lovisa, endast 16 år gammal. Den 5 mars 1897 utesluts familjen ur Sheffield Bethany Lutheran Church för ”nådeförakt”. I den federala folkräkningen från år 1900 ser man att familjen bor i Sheffield, Warren i distrikt 0147.

Carl Johan arbetar på ett garveri (eng. tannery), dottern Jennie Augusta är musiklärare och Alfreda går i skolan.

Sheffield – en stad som drevs av garverier och timmerindusti.

År 1828 byggde Timothy Barnes, född i Yates County, New York, ett sågverk i centrala Sheffield i det
sydöstra hörnet av Warren County. Inbäddat i Tionesta Creeks med sina hemlockträd- och tallrika stränder, försökte Barnes koppla ihop sin växande utveckling med hjärtat av länet.

Genom att röja 22 km av väg på bara fyra dagar, tillhandahölls en transportväg från Warren, Pennsylvania till den unga, men växande byn Sheffield. Erkänd som en stor affärsman och pionjär, utlöste Barnes en tävling som skulle leda till en snabbare tillväxt av den lilla byn.
Efter att ha följt i Barnes fotspår byggde Richard Dunham, en aktiv timmerman krediterad som en av de viktigaste medlemmarna i Sheffield-samhället, snart sitt eget sågverk strax väster om Barnes, vilket ledde till expansionen och nuvarande gränslinjer för dagens Sheffield, Pennsylvania. Den första skattelistan inom Sheffield, som grundades som en stad snart därefter, innehöll endast trettiotre namn med inte mer än tjugo av dessa personer som var permanent invånare.

Flera framstående personer från New York-regionen noterade den växande och resursrika byn och migrerade snart till området. Även om kvarnindustrin fortsatte att blomstra i Sheffield, valde företagen ett nytt fokus för sin verksamhet, vilket ledde till etableringen av flera kända garverier.
Berömd för sin rikedom, familjen W. & W. Horton, som migrerade till Sheffield från Sullivan County, New York, köpte mark och 1867 bildades företaget Horton, Crary & Company. Företaget byggde ett stort garveri i hjärtat av Sheffield och höll också tre sågverk i byn som producerade stora mängder timmer.
Oförmögna att konkurrera, föll garverierna av både J. F. Schoelkopf och John McNair & Company snart till Horton, Crary & Companys intresse som lyckades få ett fäste i den växande gas- och oljeproduktionen som svepte genom byn.

Horton, Crary & Company bevisade sin dominans över näringslivet och fortsatte med att bygga Tionesta Valley Railroad 1881. I och med järnvägens inträde kunde nu emmigranter från Sverige och Tyskland hitta arbete i Sheffield. Svenska och tyska rötter tog snart fäste i byn Sheffield, som fortsatte att växa i ökande takt.

Augusta lider av demens och någon gång runt 1910 blir hon inskriven vid Warren State Hospital for the insane. Där tilbringar hon mer än 20 år då hon 1933 avlider 77 år gammal. Två år tidigare dör hennes make Carl Johan.

Augustas och Carl Johans äldsta dotter Jennie gifter sig med svenska Robert Larson och tillsammans får dom tre barn; Blanche Constance Evelyn (f. 1904), Raymond Carl Larson (f. 1905), och Stanley Clair Larson (f. 1918). I 1925 års delstatsräkning finns familjen Larson på Charles Street Nr 306 i Jamestown. Robert arbetar som snickare, Jennie är hemmafru, Blanche står noterad som musiker, Raymond arbetar som bokhållare och ynsta sonen Stanley går fortfarande i skolan. 24 Juli 1935 går Jennies make Robert bort, endast 59 år gammal. Från 1930 bor famljen i ett hus på Dearborn Street 209 i Jamestown, huset äger man och är noterat att ha ett värde av 6000$. Efter Roberts bortgång säljer Jennies huset och hyr istället ett hus på Sampson Street 158. Antagligen har man inte råd att bo kvar efter Roberts död.

Här bor Jennie med sina söner, Raymond och Stanley. Blanche är sedan 1925 manager på The Song Shop i Jamestown. 1927 gifter sig Blanche med Russell Carl Alton Haglund, en svenskättling vars far kom från Sverige. Blanche flyttar in hos Russell och hans far, mor och syster. Medan Blanche arbetar som musiklärare så jobbar hela familjen Haglund som möbelförsäljare i familjens möbelaffär, Haglund Furniture Company som var en av Jamestowns äldsta möbelbutiker.

1940 arbetar Russell som möbelförsäljare och Blance är musiklärare (piano) och har sin egen studio. Dom bor på Forest Avenue 515 i Jamestown. Strax innan 1950 skiljer sig Blanche och Russell. Blanche bor kvar i huset där också Blanches mamma Jennie bor och även hennes yngre bror Stanley. I juni 1953 dör Blanches före detta man Russell hastigt endast 48 år gammal.

Månaden efter, 29 juli 1953, åker Blanche tillsammans med sin mamma Jennie till Sverige för att hälsa på sina släktingar i Vetlanda. Här bor man hos Jennies kusin Olof Carlberg och hans fru Signe (min farfar och farmor. Man besöker bland annat Alseda kyrka under vistelsen hos släkten i Småland. Jennie och Blanche stannar hos sina släktingar i en och en halv månad innan man återvänder hem till Jamestown.

Sonen Stanley gifter sig 21 oktober 1950 med Mabel Virginia Andersson. Även Mabels föräldrar (Oscar Anderson och Maria Elisabeth Swanson) härstammar från Sverige, närmare bestämt Fändefors i Västra Götaland. Tillsammans får paret två döttrar; Deborah (f. 1951) och Patricia (f. 1954). Stanley dör 1970 och Mabel 1997.

Jennie bor kvar i Jamestown, på 515 Forest Avenue och den 18 oktober 1961 går Jennie bort, 81 år gammal.

Augusta och Carl Johans yngsta dotter, Alfrida, gifter sig med sin första make, Sten Hjalmar Johansson, en sjöman från Harplinge i Halland, dom gifte sig i augusti 1910. Sten dör i december, bara månader efter att dom gift sig.

Alfrida, gifter sedan om sig 1917 med en John Richard Johnson. John Richard är Alfridas andra make och hans föräldrar hette enligt vigselbeviset Peter Johnson och Sarah ”Sitterstrom”, sannolikt en amerikaniserad version av Sätterström. Johan Rikard emigrerar 1911 och han är son till en Sofia Setterström och Per Alfred Pettersson Johansson i Alnö, Västernorrland.

Alfrida ser ut att gå bort bara ett år efter att hon gift sig med John Richard, 1918.

Johanna Sophia Mathilda Carlberg (1869-1943)

Den 17 september 1880, ungefär ett år efter att hennes storasyster Augusta emigrerade til USA, följer Johanna efter. Resan går från Göteborg via Hull i England vidare till New York och sedan till Sheffield i Pennsylvania. Två år efter att hon anlänt till USA så gifter hon sig med svenske Nils Carlsson som föddes 1857 i Abild i Halland och emigrerade 1881. Tillsammans får Johanna och Nils fem barn; Harry Sigurd (f. 1883), Carrie Christina (f. 1885), Ester (f. 1889), Jeneve ”Jennie” Severina (f. 1892) och Carl Albert (f. 1895).

År 1900 bodde familjen i Glade Township i Warren. Nils arbetade som lantbrukare. 1910 bor familjen kvar i Glade Township men Nils har nu fått arbete som pumpare vid oljefälten. Vid denna tid bor endast två av deras barn kvar hemma, Harry och Carl Albert. Tio år senare,1920, har Harry och Carl Albert flyttat och Johanna och Nils bor ensamma i Warren Bourough där nu Nils arbetar på ett av de många garverierna. Till slut köper dom ett litet hus på 326 Park Avenue i Warren. Nils arbetar som pumpare fram till sin pension och den 16 oktober 1936 dör Nils 79 år gammal. Johanna bor kvar i huset fram till den 23 december 1943 då hon dör 83 år gammal. Både Nils och Johanna är begravda på Oakland Cemetery i Pleasant Township, Warren.

Sonen Harry gifter sig med Pearl Kathleen Morris, som föddes 1881 i Winfield West Virginia, och flyttar till Erie, Pennsylvania, där man bor på 1204 20th Street. Harry abrbetar som butiksbiträde i en mataffär. I february 1921 döms Harry till 4 månaders fängelse för att ha sålt alkohol. Perioden mellan 1920 och 1933 i USA kallas för förbudstiden (engelska: Prohibition). Under denna period var tillverkning, transport, import, export och försäljning av många alkoholhaltiga drycker förbjuden i USA.

1930 flyttar man till 2802 Ash Street, Erie. Harry fortsätter att arbeta i mataffären. 1945 så tar Harry tragiskt nog livet av sig och lämnar Pearl ensam kvar och 1958 dör Pearl. Harry och Pearl fick aldrig några barn.

Dottern Carrie gifter sig 1906 med Harry Delbert Graham (f. 1880 i Rouseville, Pennsylvania) och tillsammans får dom 7 barn; Gilbert Lothair (f. 1905), Willard Curtis (f. 1910), Robert A (f. 1914), Dorothy May (f. 1919) och trillingarna Leroy (f. 1922), Clifford (f. 1922) Paul Richard (f. 1922). I den federala folkräkningen från 1930 hittar man paret Graham och deras barn på 700 East Street i Warren. Harry arbetar som bilförsäljare, vilket måste varit ett relativt ovanligt yrke 1930. Paret bor kvar på 700 East Street fram till Harrys död 1963. Carrie går bort i november 1978, 93 år gammal.

Dottern Ester gifter sig 1927 med William Chadwell, född 1890 i Tennessee. Tillsammans får dom dottern Evelyn Ann 1930 då William arbetar inom järnindustrin i Erie, Pennsylvania där dom bor på 2222 Myrtle Street. 1940 har dom flyttat till Austin Hill i Warren. 1950 bor man kvar i Warren och William arbetar nu som skogvaktare för U.S. Forestry. William går bort 1966 och Ester 1993. Dottern Evelyn gifter sig med 1962 med Norman Kenneth McDanel.

Jeneve ”Jennie” gifter sig 1915 med Carl John Lindberg vars föräldrar emmigrerade från Adelöv i Jönköpings län, Sverige. 1920 bor dom på 203 Grant Steet i Warren där Carl arbetar som panntillverkare (boilermaker). Jennie och Carl får fyra barn; John Wesley (f. 1916), Bernice Esther (f. 1920), Marjorie Eleanor (f. 1922) och Geraldine Eunice (f. 1925).

Endast 17 år gammal gifter sig yngsta sonen Carl 1912 med Verdella Krupp (f. 1893). Carl arbetar runt 1917 som ”refiner” på Glade Oil Works i Warren. Carl och Verdella får två söner; Melvin Laverne (f. 1917) och Donal Fredrick (f. 1919).

Carl Albert Carlberg (1858-1942)

Albert Carlberg följde efter sina systrar då han den 21 oktober åkte med fartyget Orlando med slutdestination New York. Den 8 maj 1890 gifter sig Albert med en annan Carlberg, Anna Dorothea Carlberg (f. 1869) i Motala. Tillsammans fick dom nio barn: Carl Edward (f. 1892), Georg Albert (f. 1894), Gustaf Arthur (f. 1896), Edna Lovisa (f. 1897), Robert Herman (f. 1900), Harry Victor (f. 1902), Clifford Theodor (f. 1904), Dorothy Elvira (f. 1906) och Raymond Felix Sigfrid (f. 1907).
Av deras nio barn uppnår sex vuxen ålder. Georg Albert dör endast 12 år gammal, Gustaf Arthur och Dorothy Elvira blir endast 6 månader gamla.

1901 återvänder Albert och Anna med sina fyra barn; Edward, Georg Albert, Edna Lovisa och Robert Herman till Småland och bosätter sig Skirö utanför Vetlanda. Familjen flyttar in hos Alberts bror Emil Carlberg som arbetar som bildhuggare i en snickarverkstad som han arrenderar och där får Albert jobb som snickare. Bara ett år senare, den 8 april 1902 reser Albert och Anna tillbaka till USA igen och den 11 augusti föds parets sjätte barn, sonen Harry, vilket innebär att Anna gjorde den långa båtresan över Atlanten gravid.

1910 bor familjen på 399 Henry Hills Road i Sheffield, Pennsylvania. Albert arbetar inom timmerindustrin. 1917 dör Anna Dorothea endast 47 år gammal efter komplikationer efter en canceroperation. Tre år senare så har Albert flyttat till 107 Dunham Street i Sheffield, där han bor tillsammans med sina sex barn. Albert arbetar nu som kyrkvaktmästare (eng. sexton) och sonen Edward arbetar som bromsare vid järnvägen där också Robert arbetar medan Harry arbetar vid en ”Kindling Factory”, en fabrik som tillverkar tändved.

Kindlingsfabriker var vanliga i timmerområdena i delstaten. De låg oftast i närheten av sågverk. Kindlingsfabrikerna använde det överblivna skiv- och spillträet från sågverken för att tillverka tändved. Mycket av den tändved som producerades skickades sedan till New York City och Philadelphia för användning i kolspisar för uppvärmning och matlagning. Under slutet av 1800-talet var tändved svårt att få tag i i dessa städer, särskilt i New York. Vedbuntarna bands med ett snöre som var indränkt i tjära, vilket gjorde det till en veke. När vedbunten väl placerades i en spis behövde man bara tända den brinnande veken för att tända vedbunten, vilket i sin tur tände kolet i spisen. En vanlig bunt såldes i städerna för ca 5 cent.

Albert gifter om sig någon gång på 1920-talet med den femton år yngre Christina Sophia Holmgren, född i Alseda 1873. Christina Sophia dör redan 1936 vilket lämnar Albert ensam igen. 1940 bor fortfarande Edward och Raymond kvar hos sin far på Dunham Street. Albert arbetar fortfarande kvar på som kyrkvaktmästare (eng. sexton) fram till sin pension och den 26 september 1942 går Albert bort 84 år gammal.

1977 avlider Robert 77 år gammal, hans hustru Olga lever fram till 1998. Deras dotter Donna gifter sig 1963 med Charles Edward Adams (f. 1926). Sonen Owen deltog 1950-1953 i Koreakriget där han tillhörde Air Force. 1957 gifte sig Owen med Janet Marie Hall (f. 1938). Tillsammans får dom tre barn; Leigh Ann, Robert J och Lynn.

Clifford Carlberg, Albert och Annas sjunde barn, bor med sin far Albert fram till september 1928 då Clifford gör sin militärtjänstgöring i den amerikanska armen, detta gör han fram till augusti 1931. Efter det flyttar Clifford in hos sin bror Harry och hans fru Beata som bor på 76 Johnson Street i Jamestown, NY.

Clifford arbetar som svetsare. Någon gång innan 1950 gifter sig Clifford med Helen Mary Babarik (f. 1907). Helens föräldrar utvandrade från Österrike-Ungern. I den federala folkräkningen från 1950 ser man att paret bor på Hopkins Avenue i Jamestown med den då 1 år gamla sonen, Clifford Theodore som föds 26 maj 1948. Clifford arbetar som svarvoperatör (eng. lathe operator at appliances factory). I befolkningsförteckningen från 1960 arbetar Clifford vid Blackstone Corp i Jamestown. Blackstone Manufacturing Company, var tidigare känt som Vandergrift Manufacturing Company, tillverkare av tvättmaskiner och Jamestowns tillverkningsföretag för bildelar slogs samman som Blackstone Corporation 1934. Clifford avlider 84 år gammal 1989 och hans hustru Helen dör 1996. Clifford och Helens enda barn, som också fick namnet Clifford, flyttar från Jamestown till Ohio som vuxen och gifter sig med Laurie Jean. Tillsammans få dom barnen Eric och Stacey.

Den yngsta sonen Raymond bodde hos sin far Albert och senare hos sin bror Harry. 15 juni 1941 dör Raymond tragiskt, hemma hos sin bror Harry, när han svimmar och faller så olyckligt att han slår i huvudet så hårt att han senare avlider.

Christina Lovisa Carlberg (1865-1934)

Lovisa är den sista av syskonskaran som utvandrar till USA. I oktober 1882, när Lovisa endast är 17 år gammal, kliver Lovisa ombord på båten Orlando som ska ta henne till USA. Lovisa kommer fram till sina syskon och bara ett år senare gifter hon sig med Frans (Frank) Otto Blom (f. 1857). Frans ändrar sitt namn till Frank i USA och efternamnet får stavningen Bloom. Frank är född 1857 i Målskog utanför Gränna och han emmigrerar 1881.

I vigselannonsen ser man att Lovisa nu heter Louisa, en amerikaniserad version av Lovisa.

Tillsammans får Lovisa och Frank fyra barn: Nelly Louise (f. 1887), Julia Mable Theresa (f. 1890), Frieda Emilia Burdessa (f. 1892) och Harry (f.1895). Paret bosätter sig i Stoneham, Warren.

Tyvärr blev Louise sinnesjuk och skrevs 1900 in på Warren State Hospital For The Insane, där hon avled den 4 oktober 1934. Hennes man Frank blev så upprörd över sin fru att han hängde sig själv. Deras två äldre döttrar flyttade in hos Franks bror Charles, som har en bondgård i Elk Township, Warren, medan Frieda flyttade in hos en pastor och hans fru, Carl Bergström. Frieda adopterades efter faderns död av pastorn och hans hustru Christina i Kane Borough, McKean, Pennsylvania.

Den yngsta sonen, Harry, är endast 4 år när han hamnar hos familjen Forsberg i Ellicott. Harry bor med familjen och tar till slut namnet Forsberg. Harry gifter sig 1937 med Geneva Helen Peterson (f. 1908).Harry arbetade bland annat som draftsman (tecknare, ritare) hos den amerikanska marinen, U.S. Navy vid
Brooklyn Navy Yard. 1946 föds parets enda barn, Charles. Harry levde fram till 1966 och hans hustru fram till 1998.
Nellie som bor hos sin pappas bror fram till 1907 då hon gifter sig med Eugene Samule Karr (f. 1881) och flyttar till Glade Township i Warren. 1910 har paret fått två döttrar; Mabel Irene (f. 1905) och Mildred (f. 1909).

Julia bor även hon hos sin farbror, men flyttar till Jamestown och arbetar som tjänsteflicka hos en J.W. Morris, som är läkare och har sin mottagning i hemmet på 142 Forest Avenue i Jamestown. 1922 gifter sig Julia med Frank Theadore Swanson (f. 1888). Dom bosätter sig på 25 Myrtle Street i Jamestown och där föds Roswell Laverne Swanson den 7 september 1919. I 1930 års federala folkräkning i USA bor familjen kvar på samma ställe och Frank arbetar på en möbelfabrik och tillverkar skåp (cabinet maker). 1940 så har sonen Roswell flyttat hemmifrån och paret Swanson på kvar på Myrtle Street. Roswell är tillsammans med Eleanor Marie Rosedahl och tillsammans får dom sonen Roswell Jr Theodore som föds 1940.

Fyra år senare, den 5:e maj 1944, tar Roswell värvning i den amerikanska armén för att delta i andra världskriget. I december 1944 dör Roswell under Ardenneroffensiven.

Ardenneroffensiven är den månadslånga motoffensiv som den tyska armén ingående i Heeresgruppe B (armégrupp B) utförde i Ardennerna i södra Belgien mot de västallierades styrkor den 16 december 1944 till den 25 januari 1945 under slutet av andra världskriget. Slaget anses som ett av de blodigaste slagen i amerikansk militär historia. I det engelska språket benämns slaget oftast som Battle of the Bulge.

Roswell Jr tjänstgjorde och pensionerade sig från U.S. Army, Military Police Corp i januari 1983 med 24 års aktiv tjänst. Han tjänstgjorde också som reservofficer i armén med början 1967. Efter att ha gått i pension från armén arbetade han bland annat på Phoebus Post Office, där han var brevbärare. Tillsammans med sin hustru Shirlee Ann Sanford fick Roswell Jr fem döttrar och en son.

Frank och Julia Swanson besöker Sverige och släkten i Vetlanda någon gång i början av 1950-talet. 1963 dör Julia och 1977 går Frank bort.

Frank och Lovisas dotter Frieda som adopteras av pastor Karl Bergström och hans hustru Chistina, växer upp i familjen. 1910 bor hon hos prästen Conrad Hooker och hans hustru Gertude Hooker på 532 Averill Avenue i Rochester City där hon arbetar som hushållerska.

1919 gifter sig Frieda med Axel Walfrid Almquist (f. 1893), vars föräldrar emmigrerade till USA från Filipstad 1890.
Frieda och Axel bosätter sig på 127 West Main Street i Ridgeway Borough, Elk County där Axel arbetar på kontoret på ett garveri. Frieda och Axel får tre söner tillsammans; Donald Leroy (f.1920), Wallace Eugene (f. 1922) och Edward David (f. 1927). Edward David blir endast fyra månader gammal. 1930 har man flyttat till 431 Hyde Avenue och Axel arbetar nu som kontorist på en bank. 1971 avlider Frieda. 1977 gifter Axel om sig med Betty Brisson och 1986 avlider Axel, 92 år gammal.

Frieda nämnde aldrig sin mor för sina barn eftersom hon skämdes över sin mammas mentala sjukdom och sin pappas självmord.

Sonen Donald Leroy gifter sig två gånger men får aldrig några barn och dör 78 år gammal 1999. Yngsta sonen Wallace Almquist gifter sig 1947 med Mary Evelyn Foster (f. 1926) och tillsammans får dom fem barn; John (f. 1950), William Craig (f. 1954), Kristen (f. 1956), Douglas (f. 1963) och Wallace Jr.

Kvar i Sverige.

Kvar i Sverige stannade tre av Carl Magnus och Marias barn. Frans August, Gustav Anders Fridolf och Jonas Peter Emil.

Frans August Karlberg (1862-1917)

Frans August som är det äldsta av barnen som stannar i Sverige beskrivs i husförhörslängderna som ”sinnesjuk och ”sjuklig”. Han frikallas bland annat från värnplikten 1881. 33-år gammal gifter sig Frans August med Anna Kristina Andersdotter och flyttar till Vetlanda. Tillsammans får dom sonen Karl Gustav Edvin år 1895, men som tragiskt nog dör bara en dag gammal. Frans Augusts hustru dör endast 52 år gammal i juli 1905 och Frans August lever ensam i Madstugan, Upplanda i Vetlanda fram till februari 1917 då han dör i lungsot 54 år gammal. Att Frans August och hans hustru Anna Kristina hade det tufft förstår man i en artikel i Vetlandaposten den 27 juli 1900.

Jonas Peter Emil Carlberg (1872-1937)

Jonas Peter Emil flyttar till Norra Sandsjö 1900 där han gifter sig med Hannah Josephina Sunesson, född 1880 i Skirö. Här föds parets första dotter Hanna Alice. Kort därefter får Jonas Peter Emil arbete som snickare i Vetlanda och familjen flyttar till kvarteret Norresand, Nr 84. Här bor man endast en kort period då man i december 1901 flyttar till Skirö. 1901 arrenderar Jonas Peter Emil en snickarverkstad tillsammans med sin bror Albert som återvänt från USA med sin familj. Jonas Peter Emil är bildhuggare medan hans bror Albert är snickare. I januari 1902 föds Jonas Peter Emil och Hanna Josephinas andra dotter, Hanna Olga Maria.

I april samma år återvänder brodern Albert med sin familj till USA och Emil får annonsera efter en ny snickare.

I oktober 1903 flyttar även Jonas Peter Emil med sin familj från Skirö till Värnamo där han fortsätter att arbeta som bildhuggare och man bor på Wernamo Pilagård, Karlsnäs. Här får paret sin tredje dotter, Rut Agnes, 1904. Men även här stannar man endast ett år innan man flyttar vidare i november 1904. Då flyttar man till Landskrona och kvarteret Mars nr 8. Här föds första sonen 1906, Sune Emil. I juli 1907 går flyttlasset återigen och denna gång till Malmö och här stannar man i sju år. Här föds dottern Ingeborg, 1910 och sonen Bertil Harry, 1913. I september 1914 flyttar man till Järeda i Kalmar län.

Den 31 januari föds dottern Ingrid Margareta och i november 1920 flyttar man till Hemlyckan i Ökna som ägs av Kvillsfors möbelfabrik. I november föds parets åttonde barn, sonen Otto Weimar. Här bor Jonas Peter Emil Karlberg fram till sin död 12 augusti 1937 och hans hustru dör i juni 1961.

Gustaf Anders Fridolf Carlberg (1870-1958)

Gustaf Carlberg är min farfars far.

Gustaf Carlberg flyttar hemifrån 1885 och blir skomakarlärling i Eksjö hos skomakare Gustaf Robert Enblom i Andra Kvarteret No5. I december 1890 flyttar Gustaf till Säby utanför Tranås där han arbetar som dräng hos korpral Frans Gustav Lindström. År 1891 blir Gustaf antagen som volontär vid Jönköpings regemente. Efter tiden som volontär bor Gustaf på olika platser under korta perioder. Säby 1890-1892, Alseda 1893-1896, Björnekulla i Skåne 1896-1897, Växjö 1898-1899, Alseda 1899, Enköping 1899-1900.

Under tiden i Enköping så arbetade Gustaf som kontorist hos trävaruhandlaren Oskar Emanuel Feldt och bodde i Femte kvarteret, Södra roten. I samma område bor Maria Elisabeth Brinkman, dotter till stadsfullmäktigeledamoten och smedsmästaren Axel Brinkman och hans hustru Maria Amalia Landström.
Gustaf och Elisabeth träffas under denna period för Elisabeth blir så småningom gravid och föder den 14 november 1900 dottern Agnes Ingeborg Elisabeth. Elisabeth och Ingeborg bor kvar hos Elisabeths föräldrar fram till maj 1902 då man flyttar till Hjeltevad där man hyr ett hus på Böresbo ägor i Ingatorp, nu arbetar Gustaf som trävaruhandlare. Efter flera år som kontorist och senast hos trävaruhandlaren i Enköping har Gustaf samlat på sig erfarenheter som gör att han nu kan starta eget.

I maj 1902 gifter sig också Elisabeth och Gustav. Bara en månad efter bröllopet så flyttar paret och deras två åriga dotter till kvarteret Trasten i Vetlanda.

Gustaf arbetar på som trävaruhandlare men stöter på problem och har svårt att få in pengar. I tre artiklar i Vetlandaposten kan man läsa att Gustaf hävdar att soldaten Karl Hall i Bjälterum ska ha spridit nedsättande rykten om att Gustaf inte betalar sina virkeskörare. I den första artikeln hävdar Karl Hall att han ej fått betalt det han blivit lovad och sade i hösttinget i oktober att: ”Det har Karlberg att tacka mig för att han ej fick fram sitt virke, ty hade jag ej varit, så hade virket varit framme före midsommar” Enligt Gustaf så hade Halls uttalande gjort att ortens virkeskörare i det längsta dragit sig för att köra åt Gustaf.

Målet lades ner och Gustaf kunde inte kunde styrka sina påståenden och här tar Gustafs karriär som trävaruhandlare slut.

Den 10 mars 1903 växer familjen ytterligare då sonen Einar Gustaf Evert föds och familjen behöver större boende och flyttar till kvarteret Wesslan, Nr 78. 1904 flyttar man till kvarteret Merkurius, nr 188 och 27 februari 1905 föds Malte Gerhard Evert.

Den 28 april 1910 föds ytterligare en son, Karl Ture Bertil*.

Elisabeths far Axel Brinkman är ensam då han förlorade sin hustru Maria Amalia 1899. Elisabeths syster gick bor redan 1888. Axel bestämmer sig efter en lång karriär som smed och smedsmästare att flytta till sin dotter i Vetlanda. Han köper en tomt, för 3800 kr, i kvarteret Venus i Vetlanda där även Elisabeth och Gustaf och deras barn flyttar in.

Axel bor på ovanvåningen och Gustaf och Elisabeth och barnen på nedre våningen.

Axel som var smedsmästare har enligt uppgift tillverkat den stora järngrinden till kapellet vid Vetlanda kyrkogård.

Den 5 februari 1912 föder Elisabeth tvillingarna Nils Erik Sigvard och Edmund Olof Valdemar. Nils Erik Sigvard dör endast två år gammal i en medfödd magsjukdom den 27 januari 1914. Gustaf har arbetat som bokhållare på Wilhelm Petris Grynfabrik en tid efter som trävaruhandlare. Här går det bättre och efter en tid blir Gustaf förvaltare och till slut även disponent på Wilhelm Petris Grynfabrik.

Han och famljen bor i huset i kvarteret Venus fram till den 6 maj 1920 då Gustaf och Elisabeth skiljer sig.

Efter skilsmässan flyttar Gustaf till kvarteret Björnen nr 194-195 som betecknas Petriska Grynbolagets kontor. Med honom följer dottern Ingeborg och sonen Bertil.

Ingeborg är vid denna tid 20 år och Bertil 10 år. Kvarteret Björnen är placerat mellan Älggatan och järnvägsspåret i Vetlanda. I oktober 1921 flyttar Ingeborg till Kungsholmen i Stockholm där hon arbetar som tjänarinna. Ingeborg flyttar tillbaka till Vetlanda i mars 1923.

1924 flyttar man från Petriska kontoret och flyttar till kvarteret Gustav Adolf nr 418, nuvarande kvarter ligger mellan Gökgatan, Tomasgatan, Vasagatan och Södra Esplanaden. Nr 418 låg där nuvarande adress är Gökgatan 22.

Gustaf blir under denna tid disponent på Wilhelm Petris Grynfabrik och 1933 flyttar man till kvarteret Sten Sture tomt nr 5. Här bor man tillsammans till 1937 då man flyttar till Kvarteret Oxenstjerna, tomt 2. Nuvarande adress Tomasgatan 27B. Gustaf pensionerar sig och Ingeborg benämns som husföreståndarinna. Bertil arbetar som kontorist och flyttar tillsammans med sin blvande fru Aina Stina Svensson 1941. Bertil och Aina Stina får 1942 dottern Ebon Christina men skiljer sig 3 år senare. Bertil flyttar senare till Avesta i Dalarna där han 2002 avlider 91 år gammal. Gustaf går bort 1958 vid en ålder av 88 år.

Elisabeth Brinkman fortsatte att bo i det gamla huset med sina tre söner: Einar, Malte och Olof. Året var 1920, och Malte hade ett arbete som kontorsbiträde. Men tragiskt nog drabbades Malte av lungsot (tuberkulos) och gick bort år 1922.

Familjens liv präglades av både sorg och förändring. Elisabeths far, Axel, hade varit en viktig del av deras liv, men den 27 september 1921 lämnade han jordelivet.

Einar gjorde sin militärtjänst och lämnade hemmet under 1923. Einar arbetar efter sin militärtjänst i en järnhandel i Vetlanda.

Det var under dessa tider (1925-1926) som en annan kvinna, Elin Mathilda Johansson, och hennes tre barn, Frits Erling, Maj-Britt Elisabeth och Kerstin Matilda, kom att bo hos Elisabeth. Elin Mathilda var mitt uppe i en skilsmässa från byggmästaren Adolf Valfrid Sparv och behövde temporärt boende. Elin Mathilda, som ursprungligen kom från Västanfors i Västmanland, hade inte någon nära familj i staden. Elisabeth, som själv hade kommit från en annan ort, kunde förstå den utmanande situationen för Elin Mathilda. Kanske var det med en känsla av empati och gemenskap som Elisabeth välkomnade Elin Mathilda och hennes barn in i sitt hem, och stöttade dem tills de kunde hitta ett eget ställe att bo på.

18 år gammal gör Olof Karlberg sin militärtjänst i Eksjö 1930.

Någon gång efter sin miltärtjänstgöring träffar Olof sin blivande hustru Signe Berta Viktoria Ny (f. 1911). Signe är född i Vislanda men flyttar 1931 till Vetlanda där hon arbetar som konditoribiträde. 1934 föds Olof och Signes första barn; Ingrid Gunborg Irene och samtidigt flyttar man in hos Olofs mor Elisabeth.

Året efter, den 3 februari 1935 så gifter sig Olof och Signe. Olof och Signe får ytterligare fyra barn tillsammans; Barbro Signe Ingegerd (f. 1938), Aina Kerstin Elisabet (f. 1941), Jan-Olof Rune (f. 1945) och Stefan Anders Åke (f. 1953).

1935 flyttar man vidare och bor på ett par platser i Vetlanda innan man flyttar tillbaka till kvarteret Venus och Olofs mor Elisabeth. Elisabeth går bort, 61 år gammal, i september 1940.

Olof arbetar som bankvaktmästare på Skånska Banken i Vetlanda.

Gunborg gifter sig i augusti 1954 med Hans Hultman (f. 1930). Barbro gifter sig med Rolf Elgmark (f. 1934) och får tillsammans barnen; Anne (f. 1959) och Håkan (f. 1963). Barbro och Rolf flyttar till Nyköping. Kerstin flyttar till Kalifornien 1962 och gifter sig med Brian Neil Chuchua (f. 1937).

Jan-Olof gifter sig med Kristina Nilsson (f. 1952) och tillsammans får dom barnen; Kristoffer (f. 1974), Michael (f. 1977) och Anders (f. 1982).